Urmedicin

Hon säger ”Jag känner igen dig”.
Jag undrar varifrån då. Men det vet hon inte säkert. Hon vet att vi har mötts. Hon vet att vi känner varandra.
Det är bara en tidsfråga tills jag är borta. Tills hon är borta.
Jag försöker.
Det är så mycket, men jag försöker. Världen brinner och jag skäms. Helt meningslöst att skämmas jag vet, men jag gör det ändå.

Tvättar bort skammen med tacksamhet och njutning. Ser mig om efter henne.

Är hon kvar?

”Alltid.”, viskar hon.

(Art by Fransisca Ferlin)