Urmedicin

Jag placerade mina fötter på den ännu sviktande jorden. Den täcktes av ett tjockt lager eklöv. Stora, koppar- och bronsfärgade låg de där och njöt av att uppfylla sitt öde. Frosten kom igår. Vinterdrottningen är här. Kylan kommer komma nu.

Eklöven var täckta av ett lager frost, och prasslade frasigt när jag klev på dem.

Svamparna stod som vaktposter längs vägen, förruttnade men vackra ända in i döden. Svarta klumpar av ruttnad fruktkropp och vita trattar som blivit överraskade av kylan. Genomskinliga nu av frostens kraft.

Höstdofterna var plötsligt borta. Kvar finns bara en klarhet och kyla som känns i kinderna. Upp på berget och temperaturen innanför västen stiger. Långt därnere ser jag sjön och granarna står som en armé av grön evig kärlek.

Nu är det lav som knastrar under fötterna, och himlen spänner som en isblå kupol över mig. Berg, himmel och tall.

Perfektion.

Välkommen, Vinter!