Urmedicin

Alla har vi väl varit där. Ingenting fungerar, en gör fel hela tiden, och det är bara sörjigt inombords.

Men vad händer om vi öppnar en annan dörr i de situationerna? Till exempel Empatin?

Den delen av oss som har gjort fel, misslyckats eller mår dåligt – vad händer om vi istället för att tycka synd om oss själva öser en skopa empati över den där lilla rösten som säger Vad eländig jag är….

Self-pity kommer ur ett sår, men inte det såret som är det vi först får syn på, utan ofta ligger något annat under. Den platsen…. Vad händer med den platsen i dig om du ger den empati istället? Skifta fokus.

Helt plötsligt slappnar det lilla barnet inuti av och kan känna tillit. Tillit till att hen blir lyssnad på, och kanske till och med hållen. Istället för att låta self-pityn ta över – testa nästa gång det känns hopplöst, att ha empati med dig själv, med ditt inre barn, och titta på såren som visar sig.

Det är bland annat detta som är skuggarbete. Att se sina sår, möta sitt mörker och sin sörja. Inte i syfte att eliminera till varje pris, utan i syfte att ge plats, att hålla, att lyssna! När ens skugga får frågan var det egentligen gör ont, blir lyssnad på med empati, så förminskas självömkan och den lilla gnällspiken. De förvandlas. Fokuset skiftar.