Urmedicin

När ens liv alltid handlat om överlevnad. När livet alltid saknat något för att en ska kunna slappna av och leva. När en är snart 50 år och ända sedan tonåren – hela ens liv – har levt helt beroende av andras välvilja, andras lust att hjälpa till ekonomiskt, och andras grad av kärlek.

Plötsligt finns förutsättningarna att leva, inte bara överleva, men du vet inte hur du ska göra. Vilka tankar är verkliga och vilka ska du skjuta åt sidan? Vilken hunger i dig är äkta själshunger och vilken är en slags beroenderöst? När dessa två är så lika varandra att du inte hör skillnad på dem, då är det svårt att ändra mönstret. Inte omöjligt, jag vet, men så mycket svårare.

Ett helt livs destruktiva vana är svår att omarbeta och omforma. Omfamna. Jo, den behöver omfamnas. Den sidan i en själv som skapat den där vanan eller beroendet behöver omfamnas. Hen behöver bli hållen om ryggen och talad till med vänlig bestämdhet. Bli upplärd med respekt och inkännande röst. För djupt inom en finns den vuxna delen som vet vad som behöver göras, vad som behöver släppas och läggas på städet för att omformas. Den vuxna vet att hen är trygg, och behöver inte andras beröm eller bekräftelse längre för att överleva, så hen har alla möjligheter att lära upp den lilla sårbarheten inombords. Det lilla jaget. Barnet.

Den inre familjen är ett viktigt redskap. Vi skapar våra liv efter vad vi tror vi behöver. Och låter vi vårt inre barn styra så styrs våra liv av sår mer ofta än inte. Ett sårat barn behöver annat för att överleva än vad en vuxen behöver för att ha ett fungerande liv med många smaker och nyanser.

Men hur kommer vi i kontalt med det inre barnet? Rollspel är en av flera metoder. Förflytta ditt medvetande dit och lär känna hen. Lär känna vilka behov som har med lust och glädje att göra, och vilka som har med behov att göra som du själv kan tillfredsställa såsom uppmärksamhet och trygghet. Lär känna barnets vilda glädje och djupa sorg, och anpassa dina vuxna svar på dessa känslor.

Tror jag ska hålla familjemöte ikväll. Ingen idé att skjuta på det – annars dröjer det ännu längre innan mitt destruktiva mönster är redo att släppas.