Urmedicin

Det är Vintersolståndet 2025. Jag hälsar dig, Jordens element, vila och introspektion, kraften i tystnaden och i den mjuka vilda magin. Den magi som gör att vi lever, som flödar genom oss alla, den som en del kallar Gudinnan eller Gud. (För mig kommer det alltid vara en Hen).
Jag hälsar dig, Ljuskraft och eldkraft, mitt i den mörkaste av tider. Må jag aldrig glömma att jag är en del av dig, och att du alltid finns i mig. Att jag alltid har ett Vintersolstånd inom mig, med sin komplicerade dubbelhet, och med sin enkla dualism. Jag hälsar förmågan att vila och ladda om, samtidigt som jag sår fröer till året som kommer.
Det bor en sådan oerhörd kraft i ett nytt års början, och detta är nu. Må jag aldrig glömma att det bara finns ett Nu. Det finns trädbark som gör mig lugn med sin skrovliga yta, det finns kala grenar som redan har hårt packade knoppar inför våren som kommer komma, och som liksom jag bär på mer än vad som syns.
Det bor en sådan oerhörd kraft i denna tid – Må vi alltid fira att vi lever. Nu.

Jag hälsar dig, Björnen, du som lär mig om vilans helighet och inneboende kraft. Att vila är inte att släppa taget – det är att låta stillheten omsluta en och uppfylla en. Att vila är utrymmet mellan inandning och utandning, det där utrymmet när förändringen sker. När katalyskraften gnistrar till och får det att hända. Vad det nu än är. Mitt i vilan är det som det händer. Det är därför den är så livsviktig. Vilan är det osynligas magi – det där som sker under ytan och som vi bara ser resultatet av i efterhand. Skaparkraften.
Och Björnen lär oss om vilan. Likaså Grävling, Igelkott och kräldjur. Dessa djur som lever sina liv nära marken, lyssnar på jorden och grötar runt i jord efter föda. Dessa djur som vilar under vintern.

Detta är en tid för tacksamhet. Den som känner mig vet att jag dock tycker att alla säsonger är rätt tid för tacksamhet. Men denna tid, mellan inandning och hutandning, i ögonblicket just före soluppgång, sår jag tacksamhetsfröer för hela året och firar att det nya kommer.