Urmedicin

Det nya året börjar snart. Hur var det nu med 2025? Fick du gjort det där du sade du skulle i januari? Tillbringade du mer tid med din familj? Scrollade du lite mindre? Fick du ordning på ekonomin? Slutade du konsumera i onödan? Åt du mer hälsosamt? Började du träna?

Ärligt talat – jag blir stressad bara av att skriva de där frågorna.

Vad sägs om det här istället: Tack för att jag har en familj. Med allt vad det innebär såklart. Tack för att de finns. Tack för att jag har tillgång till en hel värld via min telefon, som i sin tur är byggd på afrikanskt blod –  Tack. Tack för att jag har en inkomst som gör att jag kan betala allt som ska betalas. Tack för att jag har råd att ibland unna mig något speciellt. Tack för att jag har mat på bordet varje dag, vad den maten än består av. Tack för att det finns mat fri från grymhet, misshandel och död. Tack för att jag låtit min kropp få vila.

Jag är medelålders nu. Saker och ting händer i ett annat tempo inombords. Ju fler ”borden” desto mer stress, och ju mer stress desto mindre tid och ork att lära mig något nytt och växa. Så inga borden. Jag finns här och nu. Vad får mig att må bra? En växtbaserad kost och att röra på kroppen. Ett jobb jag tycker om och ett vänligt men bestämt Nej till att överkonsumera. Ett leende mot min spegelbild, och konsekvent vänlighet mot andra. En vägran att ta skit – från andra och från mig själv.

Önskelistan för år 2026 är kort. Jag vill lyssna mer på mig själv. Inte ska. Vill. I det ordet bor frågan nämligen; Skulle inte du göra det du ville? Jo justja.