Urmedicin

Jag håller ofta space åt andra som längtar.
Längtar hem, längtar bort, eller längtar efter mer magi. En av mina favoritmetoder att hjälpa andra är att hålla Utesittning. Det är en ceremoni där man sitter ensam ute i naturen i 12 eller 24 timmar( eller längre). Allt möjligt spännande kan hända, eftersom man sitter på en och samma plats, utan telefon, utan mat, utan tält, utan sysselsättning. Det är du och naturen.
Och vad händer när du låter naturen komma dig inpå livet? När du låter den komma närmare?
Det snabba svaret är ”Det händer inte så mycket”. För visst – naturen fortsätter vara natur. Du fortsätter vara du.
Men när man blir stilla i naturen och börjar se sig omkring, börjar lyssna, börjar känna dofter och lukter, då händer något. Inte med naturen kanske, inte direkt, för det är så; naturen fortsätter vara natur. Men det händer något med dig. Jag lovar.
Bortom allt scrollande, alla måsten och alla borden. Där händer det något. Och det är fullt märkbart, inte flum, utan påtagligt, mätbart och specifikt. Du tvingas in i nuet, in i dina egna tankar och känslor, och tvingas umgås med dig själv. Sitter du tillräckligt länge dyker även sidor av dig själv upp, som du inte gillar. Då blir det ju verkligen intressant.
När man stänger av alla stimuli och vänder uppmärksamheten inåt och mot naturen, möter man ett annat tempo, en annan rytm. Det kan vara svårt, ja, men jag vill påstå att detta är nödvändigt för att öka förståelsen av sig själv. Och vi vill ju komma närmare. Eller hur? Vi strävar ständigt efter något mer, något mer magiskt och spännande, något som får oss att glöda inifrån och ut, något som när våra inre hungrar. Själens hunger efter samhörighet och närhet – den hungern kan vi nära genom att stanna kvar i naturen.
Sitt still! Var! Lyssna, och känn dofter. Och sitt kvar i det. Umgås med naturen och alla dessa pyttesmå detaljer. Låt dem växa och bli viktiga.

En utesittning är en metod att lirka och locka en själv bort från konsumtion, negativa intryck, och stress. Vi sitter ute och möter det som dyker upp, i naturen och i oss själva. Och om vi låter oss komma nära, så öppnas det upp för förändring. Och när vi börjar förändras förändras även relationen till naturen och hur vi tar hand om den.

Låt det bli tråkigt. Låt det hända absolut ingenting runt dig. Ta ner uppmärksamheten några hundra kilometer i timmen och var i det som finns. Det som finns _nu_. Vi rusar omkring som ekorrar som glömt var gömstället är, medan det vi letar efter redan finns där, i naturen, i långsamheten, i tråkigheten.

För den som inte är van är detta _mycket_ utmanande, och den personen kan mycket väl behöva någon som ”håller space”. Det vill säga någon som finns där och som väntar när man kommer tillbaka där i gryningen. Någon som ser till att elden tänds och att det finns något att äta och något varmt att dricka. Någon som lyssnar på upplevelsen och håller den berättelsen på ett varsamt sätt. Någon som ställer en fråga då och då, för att leda upplevelsen till förståelse, om det är det som behövs. Ibland behövs bara det lyssnande hjärtat.

Framför oss ligger magiska Maj månad. En helt egen säsong som vi kallar försommar. Allt är extra grönt, extra blommande, extra kvittrande, extra Allt! En utmärkt tid att sätta sig i skogen, eller vid den där stora stenen, eller vid sjön. Det spelar ingen roll om du inte sitter 12 timmar – sitt i 20 minuter! Nästa gång kommer du kunna sitta en timme, och något kommer att hända, både med dig och ditt självförtroende, och med din relation till naturen.

Så min uppmaning är ett bestämt ”Ut med dig!”.