Urmedicin

Vi firar högtider och högtidsdagar regelbundet. Vissa firar inte, en del firar somliga men inte alla. Jag har länge varit en sådan som inte firar. Inte ens när jag blivit naturprästinna och följt årshjul i min vardag var jag bekväm med själv firandet.
Varför?
Jo, för att det alltid skulle involvera människor och mat. Prat, ljud och ansikten. Diskussioner om växtbaserad mat och hur man minsann aldrig skulle kunna leva på växtbaserat, av en uppsjö anledningar.
Men diskussionerna kring den växtbaserade maten är bara en del av obehaget för min del. Lika stort obehag upplever jag vid ett vackert dignande bord fullt av människor som har trevligt och som äter växtbaserat.

Jag har nått den fas i livet då jag har slutat finna mig i saker och ting. Slutat acceptera situationer jag upplever som plågsamma eller som jag vet dränerar mig. Jag kan absolut skratta och prata vid ett bord – jag tränades som liten. Eller plågades; vilket som. Men det tar två dagar för mig att återhämta mig efter en middagsbjudning eller ett firande. Jag blir utmattad. Det är mycket för mig att bara stå ut med, medan de andra runt mig verkar ha genuint trevligt. Själv spelar jag bara teater.
Nu i skördetider ska man äta tillsammans. Man ska duka och smycka bordet, och sedan ha det trevligt tillsammans medan man äter. Jag har aldrig trevligt när jag äter, av anledningar.

Nu till pudelns kärna. Den här skördehögtiden har jag faktiskt firat. Och firat på ett sätt som passat mig. Jag går en utbildning i Rootsmagi, där man lär sig magi från, genom, via rötterna. Denna Skördehelg har vi haft kurshelg, och uppgiften har varit att skörda sig ett apotek för kommande år. Ett magiskt apotek, inte medicinskt i första hand.
Tidigare lärare har sagt ”res på vad du ska ha växten till”. Och med det menat att besöka växten i Undre Världen med hjälp av shamanska resor. Det har känts ….. nej. Det har inte känts!
Min nuvarande lärare och syster i Väven säger däremot: Ut med dig! Sitt med den fysiska växten. Kommunicera med den. Vad har den att säga dig? Sitt i timmar och umgås!
Denna metod är ytterst verkningsfull. Man skapar ett intimt, starkt band med en växt, ett band som känns i den fysiska kroppen, och som inte kan avfärdas som fantasifoster eller önsketänkande.

Så. Detta har jag ägnat mig åt denna Skördehögtid som ju infaller i början av augusti varje år. Och det känns som att det kommer bli tradition av det här. Kanske också under andra högtider. Jag har inte firat genom att laga mat och plågat mig igenom en måltid. Jag har firat genom att faktiskt ta kontakt med det jag skördar, skörda respektfullt och också få reda på vad jag ska använda materialet till, och hur det ska användas. Jag vet vilken växt jag ska använda om jag behöver en drakes vrål och åskans blixtar, och jag vet vilken växt jag ska använda för att bjuda in skönhet och lyckliga stunder.

Jag är tacksam.