Urmedicin

Det finns en uppsjö av litteratur kring kraftdjur och växtmedicin. Det finns också healers, magiker och häxor som talar om vilken betydelse ett djur har, eller en växt, och som säljer detta som sanningen.
Jag menar inte att deras upptäckt om det djuret är osant eller falskt, inte alls, utan jag menar att den upptäckten är sann för dem. Var och en av oss behöver utforska våra kraftdjur och vår växtmedicin, i min mening. Vad har det här djuret eller den här växten att visa eller lära just mig?

Vissa egenskaper kommer man inte ifrån. Ugglor är mästare på att jaga, och dessutom i mörker. I och med fåglars ihåliga skelett i kombination med extra små minifjun på fjädrarna så flyger de ljudlöst om natten och kan överraska sitt byte. Effektivt och dödligt. Däremot är de inte särskilt intelligenta, inte jämfört med kråkfåglar till exempel. Men ugglor har en egen mytologi runt sig om att representera klokhet och visdom. Kanske kanske beror detta på att deras ansikte faktiskt liknar en människas – med dessa ögon som sitter bredvid varandra och inte på varsin sida om huvudet som hos andra fåglar. I flera kulturer symboliserar ugglan även döden och är ett varsel om fysisk död.
Det är upp till dig vilken aspekt av ett kraftdjur du använder dig av, och när jag guidar andra i att hitta sina kraftdjur är det ett mer djupgående arbete än att slå upp djuret i en bok för att kolla dess innebörd. Jag rekommenderar alltid att man lär sig så mycket man kan om djurets biotop, beteende och preferenser, och ser vilka ledtrådar man kan få av det. Ugglan lär oss genom sina biologiska egenskaper att se sina mörka sidor, slå hål på myter om en själv, och få tag på sina brister för att undersöka dem och göra sig lite friare från dem. Personligen tycker jag också det tillhör normal hyfs att visa djuret den respekten att lära sig om hen.

Växter har förutom sin expertis inom sin biotop, sina behov och sitt sätt att anpassa sig till ett liv rotade i jorden och utan möjlighet att flytta sig. De har dessutom medicinska egenskaper.
De fysiska egenskaperna – den rent biologiska faktorn – utgör de medicinska egenskaperna och i vissa fall även gifterna. Men en växt har också en inneboende intelligens som vi ännu inte har lärt oss mäta. Det är den som vi kontaktar när vi pratar med våra krukväxter. Det är den vi talar till när vi kontaktar en växt andligen, med vår spirit, med våra antenner, vår intuition.

Den intelligensen är annorlunda än vår och de andra djurens – vi är helt olika varelser. Växter har inget nervsystem och ingen hjärna eller hjärta på samma sätt som vi djur har, utan livskraft, vatten och näring flödar genom växter i andra former.  Utan tvekan har de dock rejält med förmågor. Man vet att växter reagerar på fysisk skada, på svält och på separation från dem som står dem nära, t ex hos krukväxter som reagerar på att dess människa inte är hemma under en längre period. Sedan finns även växters sjukt intelligenta lösningar på problem som uppstått över miljontals år och som under evolutionens gång utvecklats till det vi kan se idag. Men sedan finns den där andra intelligensen, den som gör att jag hänger en kvist Ljungblommor på mitt dörrhandtag för att dra till mig vissa energier. Eller de där specifika bären jag plockat och torkat för att krossa med saliv för att proppa med önskningar och gräva ner.

För att en växt ska ge av sig själv krävs ett samspel i skörden. Man behöver vara i djup samklang med växtens innersta, osynliga, väsen. Be om lov att få skörda, skörda ett enda bär i taget, ett enda frö, en enda blomma åt gången. Vissa växter vill inte ha metall i sin närhet och vill absolut inte bli skördade med metallredskap. Vissa rötter måste alltså grävas upp med träredskap. Allt detta finlir hör till i arbetet med växten, och det tar tid att ta reda på, och att utföra. Och varför inte låta det ta tid? Sitt en hel dag och andas tillsammans med en och samma växt. Se vad som händer, och känn vad som händer. Vad får du reda på? Om dig själv? Om växten? Om platsen? Vad får du reda på om Jorden?

Och när man har dessa varelser i ryggen; kraftdjur, växtmedicin och den där uppväckta intuitionen… Då händer något i ens liv. Perspektivet förändras och det blur mer utrymme för ödmjukhet och en känsla av privilegium. Tacksamhet.